Går det att höra ”din dumma idiot” som ljuv musik? Dessa ord använde jag som undertitel på en kursdag som jag höll i våras.
Ja, går det? Och hur då? Ja, jag brukar försöka lyssna bortom orden som sägs. Jag lyssnar och gissar efter vad jag tror personen känner och behöver. Huvudsaken är inte att jag gissar ”rätt” utan jag gissar med intentionen att skapa kontakt med personen.
En gissning på någon som säger ”din dumma idiot” skulle kunna låta: ”så jag undrar om det är så att du känner dig arg för att du skulle behöva mer stöd?” Kanske svarar personen ja. Eller så kanske svarar personen något helt annat. Till exempel: ”nä, men du tog faktiskt inte alls hänsyn till mig när du bestämde dig för att åka iväg utan att fråga”.
Aha, så det ger mig nästa ledtråd och jag kan prova att gissa igen: ”är det kanske så att du känner dig rätt så besviken och hade velat bli tillfrågad om du ville följa med?” Kanske svarar personen ja. Eller så får jag nästa ledtråd.
Om personen svarar ”ja” och inte säger nåt mer så brukar jag kolla inåt i mig själv om det är något jag vill uttrycka. Kanske vill jag säga något om vad som pågår just nu när jag hör den andra personens reaktion. Om så är fallet kan det vara en god idé att höra om den andra vill höra något om det innan jag uttrycker mig. Sen försöker jag välja ord som matchar vad jag känner och behöver. Kanske vill jag också säga något om vad det var som låg bakom mina tidigare val. I så fall skulle jag göra det på samma sätt. Kolla av om den andra personen vill höra och om personen verkar vilja höra så skulle berätta vad jag kände och behövde då jag agerade som jag gjorde.
Och vad är det som är finessen bakom detta då? Jo, ofta kan man på det här viset skapa kontakt och minska konflikter mellan människor när vi talar ett språk son fokuserar på mänskliga behov som vi alla delar.
Hör jag istället orden som kritik så är det lätt att jag antingen bannar mig själv och kanske känner skuld över min handling eller så bannar jag den andra och kanske får den personen att känna skuld över sitt agerande. Det är lätt att hamna där, men jag försöker komma ihåg att jag har fler val att uttrycka mig – som både i stunden och framåt i tiden kan stödja relationen.
Monica
Ja, går det? Och hur då? Ja, jag brukar försöka lyssna bortom orden som sägs. Jag lyssnar och gissar efter vad jag tror personen känner och behöver. Huvudsaken är inte att jag gissar ”rätt” utan jag gissar med intentionen att skapa kontakt med personen.
En gissning på någon som säger ”din dumma idiot” skulle kunna låta: ”så jag undrar om det är så att du känner dig arg för att du skulle behöva mer stöd?” Kanske svarar personen ja. Eller så kanske svarar personen något helt annat. Till exempel: ”nä, men du tog faktiskt inte alls hänsyn till mig när du bestämde dig för att åka iväg utan att fråga”.
Aha, så det ger mig nästa ledtråd och jag kan prova att gissa igen: ”är det kanske så att du känner dig rätt så besviken och hade velat bli tillfrågad om du ville följa med?” Kanske svarar personen ja. Eller så får jag nästa ledtråd.
Om personen svarar ”ja” och inte säger nåt mer så brukar jag kolla inåt i mig själv om det är något jag vill uttrycka. Kanske vill jag säga något om vad som pågår just nu när jag hör den andra personens reaktion. Om så är fallet kan det vara en god idé att höra om den andra vill höra något om det innan jag uttrycker mig. Sen försöker jag välja ord som matchar vad jag känner och behöver. Kanske vill jag också säga något om vad det var som låg bakom mina tidigare val. I så fall skulle jag göra det på samma sätt. Kolla av om den andra personen vill höra och om personen verkar vilja höra så skulle berätta vad jag kände och behövde då jag agerade som jag gjorde.
Och vad är det som är finessen bakom detta då? Jo, ofta kan man på det här viset skapa kontakt och minska konflikter mellan människor när vi talar ett språk son fokuserar på mänskliga behov som vi alla delar.
Hör jag istället orden som kritik så är det lätt att jag antingen bannar mig själv och kanske känner skuld över min handling eller så bannar jag den andra och kanske får den personen att känna skuld över sitt agerande. Det är lätt att hamna där, men jag försöker komma ihåg att jag har fler val att uttrycka mig – som både i stunden och framåt i tiden kan stödja relationen.
Monica
0 kommentarer:
Skicka en kommentar